Familjeliv, husrenovering, shopping och resor

Börjar landa lite

Vill bara börja med att tacka för alla grattisar!! det värmer verkligen.

Nu när amningen har kommit igång känner jag mig mycket bättre och gladare plus att man får en nöjdare bebis. Det är så himla sjukt fortfarande att jag är mamma, kim är pappa och hur mycket man kan älska en sån liten varelse. Som man faktiskt egentligen inte riktigt känner.

Jag har gråtit flera gånger när jag tittar på henne, smeker henne och pussar på henne för att jag älskar henne så mycket. Börjar nästan gråta bara jag skriver det. Säkert lite amningshormoner också haha! När hon sover ett tag måste jag ta henne till mig efter ett tag för att jag saknar henne. Inatt sov hon några timmar i spjälsängen och trots att det var jätteskönt att ligga ensam i sängen med kim fick man separationsångest 😛 Jag trodde inte att man kunde känna sån dragningskraft.

Allting hon gör är också fascinerande. Första bajsblöjan blev rena uppståndelsen. Idag när jag tvättade naveln höll stumpen på att lossna så jag lät den vara tills kim skulle komma hem så att han kunde få vara med och bevittna det. Vi tog första badet idag och när hon låg där helt nöjd och viftade på benen i vattnet blev man tårögd. När man håller henne mot sig och hon lyfter nacken och tittar upp blir man ”åååååh naaaaaw kooooooolllaaaaa”. När hon har kissat vill man klappa händerna för att man fått ett bevis på att hennes kropp fungerar som den ska. När hon ler (av misstag säkert) så vill man ju bara dö söthetsdöden och när hon ammar på bra berömmer man henne hela tiden.

Ja ni fattar, man blir helt knäpp. Jag trodde faktiskt inte att man skulle bli såhär. Jag visste att man kände stor kärlek men SÅHÄR? Jag förstår varför folk lägger upp 100 bilder på sina barn och att man vill uppdatera facebook när de vänt sig från rygg till mage. 😛

Idag har jag lyckats göra nummer 2 för första gången på nästan 5 dagar. Det kändes som en stor milstolpe i läkningen. Jag håller inte på att svimma när jag duschar och blöder inte lika kraftigt längre. Nu vill jag bara att det ska sluta ömma så mycket så att man kan gå och sitta lite bättre.

Nu ska jag kika lite på serier eftersom hon ska amma och måste få ersättning om någon timme så är det ingen idé att jag går upp och lägger mig ännu.

Är det något ni vill veta så fråga på!

Ps till mina vänner: vi börjar känna oss mer redo för besök nu när amningen funkar bättre, hon mår bättre och jag har börjat läka lite smått. Vi får höras och bestämma någon dag. Om jag inte svarar på ett telefonsamtal så är det för att jag sover mycket när hon sover på dagarna och ammar väldigt mycket för att hon ska gå upp i vikt, men hoppas att ni har överseende 😉

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Nina

    En dum fråga kanske men med Hampus fick jag bedövningssalva för stygnen och det hjälpte jätte mycket, har inte du fått det? Isf är det ett tips

  2. EEEERIKAAAA

    GRATTIS FINA FINA NI! så glad för er skull. längtar att få se dig och henne (och kim, haha!) någon dag när ni är redo!

    Min lilla partysessa har blivit världens finaste mamma! naaaaw. GRATTIS GRATTIS GRATTIS! jag dör söthetsdöden bara av att läsa och se bilder!!!!

  3. Riikka

    Haha, så roligt att läsa för det där minns jag. Att man kan bli så knäpp av att få barn! Jag grät mest hela tiden när jag tittade på henne. Jag kunde sakna henne så mycket att det gjorde ont i hjärtat fast hon låg i babysittern bredvid mig. Jag kunde sitta och stirra på henne i timmar när hon låg i min famn. Jag kan fortfarande sakna Olivia när hon ligger i sin säng. Vilket resulterar i att jag ibland hämtar henne till våran säng på natten 😛 Det lugnar sig, såklart. Men jag tror vi levde nästan hela första året i en sån där rosa bubbla.

stats