Fråga/livet innan Kim

Fråga: Hur såg ditt liv ut innan kim? Och hur har du förändrats sen ni träffades?

Svar: Jag har alltid varit en partypingla och är en ”förhållandeperson”. Kompisar och ha kul har alltid varit min större prioritet fast jag har varit i förhållanden men samtidigt har jag har alltid velat ”stadga mig” fast jag varit så ung.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16/17 år och bodde i en etta i Södertälje. Det blev mycket skola,jobb,vänner,ta körkort,träffa pojkvän, resa, ha kul och festa.
Efter det har jag bott ihop med min dåvarande pojkvän, bott ihop med min bästa vän, bott i en etta igen, festat i princip varje helg, pluggat till nagelterapeut, jobbat på coop forum i 3 år, jobbat på städfirma i 1 år och nu jobbat på landstinget i 3 år. Jag har hela tiden drömt om att träffa den personen som jag känner direkt att ”this is it”.

Under de sista 2 åren innan kim träffade jag två stycken jag hoppades på DÅ att det kunde bli något, hade det rätt struligt och var ganska olycklig eftersom allt var exakt så som jag INTE drömde om. Jag festade jämt och mina vänner och musik var alltid prio ett. Jag kände mig väldigt ung och bara ville ha kul samtidigt som jag hoppades att få träffa den som skulle förändra mitt liv.

Ändå var nog den perioden av mitt ungdomliga liv den som jag mådde sämst överlag. Allt var så ytligt på något sätt och det kändes inte riktigt ”jag”. Att träffa killar som inte brydde sig om mig på riktigt och som jag visste att de inte var rätt för mig, gå på krogen jämt och umgås med folk man aldrig skulle ringa till annars.

Samtidigt vill jag tänka att det faktiskt är ”never a failure, always a lesson”. Jag insåg verkligen vilka mina vänner var och vi har så otroligt mycket minnen från den tiden. Vi hade verkligen så himla kul. Jag och Annih träffades flera gånger i veckan, jag och rebecka bodde ihop, bodde granne med de jag umgicks med mest, åkte utomlands, på festivaler, powermeet och skulle inte byta ut det mot något ändå.

Inte för att de jag hade förhållanden med innan var dåliga killar, utan för att jag på något sätt sökte fel och kände att det inte var rätt. Jag trodde att det fanns ett perfekt förhållande och att jag aldrig skulle hitta det.

Efter att ha flyttat fyra gånger på fyra-fem år, festat varje helg och ”dejtat” länge utan att det blivit något kände jag att jag var så trött på ALLT. Jag tänkte att nu ska jag lugna ner mig och inte träffa några nya killar och ge upp tanken på att hitta drömprinsen i den här åldern och bara var jag istället. Jag började leta efter en annan lägenhet och ville börja om lite.

I samma veva konstaterade min syster att kim (hennes och hennes mans bästa vän) och jag var väldigt lika och nog skulle passa bra ihop och jag tänkte bara: nej. jag orkar inteee…
Trots allt så började vi skriva på facebook och jag försökte hålla emot att jag faktiskt blev lite intresserad. på riktigt. Jag kom på mig själv att jag tittade på hans facebookbilder och tänkte på honom på kvällarna.Vi åt middag ihop alla fyra och gick på bio en gång. Sen ville han träffas ensamma. Då kände jag att ”nu gör jag det igen” och började ta lite avstånd. Men kim gav sig inte och jag tänkte att jag kanske låter drömprinsen glida mellan fingrarna. Jag visste att han var en bra kille då han varit i min systers krets i 7-8 år. Till slut gav jag med mig och alla bitarna föll på plats direkt. Allt var ömsesidigt och efter ungefär en vecka kände jag att ”jag kommer att gifta mig med honom och föda hans barn”.

Vi flyttade ihop väldigt snabbt, förlovade oss efter ett halvår och blev gravida efter ungefär 1,5 år. Han hade både den känsliga, roliga sidan som vågade visa känslor och vara sig själv, men även den manliga som tog kommandot. Jag hade aldrig känt mig så säker på nåt.

Däremot så har jag lärt mig att det inte finns något som heter ”det perfekta förhållandet”. Alla har brister och fel och istället för att ge upp ska man kämpa för kärleken och man måste alltid ta vara på sin kärlek och sitt förhållande.

Efter att jag träffade Kim kände jag att alla bitarna föll på plats. Jag hade hittat min drömprins, jag hade hittat de vänner som verkligen berikar mitt liv och inte skulle byta ut mot något, jag fick bo i ett hus med kim och började inse att jag ville hålla på i trädgården och hur mysigt det var med hemmakvällar.

Jag har märkt att jag har börjat intressera mig för mer ”vuxengrejer” sen jag träffade kim och vi lägger mycket tid på hemmet, minisemestrar och familjen. Innan jag blev gravid festade vi såklart ibland och ibland oftare men jag har verkligen känt hur mitt liv har blivit berikat på så många olika sätt. Om man jämför hur jag kände mig inombords under min ”festperiod” och nu skulle jag nästan säga att jag var ett skal.

Nu sen jag blev gravid är det bara dem som jag ansåg som mina närmaste vänner innan som hör av sig. Jag har under de här månaderna känt hur mycket jag har växt och ser så mycket i ett nytt ljus. Samtidigt som jag känner mig som en ny person så kommer jag alltid vara Emelie som älskar att busa med mina vänner på galenskaper. Jag har aldrig känt mig så mycket som mig själv som jag gör nu och jag har verkligen hittat min plats i livet. Samtidigt är jag så glad för allt jag har gjort innan för man behöver de där galna åren med vännerna innan man bildar familj tror jag och jag skulle inte byta ut mitt liv mot något.

Snart har vi en ny person i våra liv som vi redan älskar så otroligt mycket.

Jag har fått lyckan att få vara en vän OCH en fästmö OCH en mamma. Det känns som att det är det här jag har väntat på. Tiden har bara inte varit inne.

Min 20-års dag

Rhodos med tjejerna

Partykryssning

Peace and love

Powermeet

Finland med rebecka

Partykryssning

Egypten