Kan inte sluta titta på den här bilden. Sitter och tänker att ”när det gått 33,33 % har jag gått en tredjedel” .. osv osv. Längsta nedräkningen ever!
99% av tiden är jag jordens och universums gladaste människa som fått min livs högsta dröm i uppfyllelse men 1% av tiden undrar jag vad jag har gett mig in i.
Jag blir rädd för framtiden, rädd för att jag ska bli en dålig mamma, rädd att jag och kim ska tappa glöden hos varann, rädd att mitt barn ska hata mig, rädd att jag ska tappa bort mig själv, rädd att mina vänner ska överge mig eller tycka att jag övergett dom, rädd för allt.
Jag vet att det är normalt och jag börjar bli van över att dessa rädslor/ångest kommer som en våg ibland en kort sekund. Försöker bara att ta det med ro och plocka fram mina riktiga känslor. Ju längre graviditeten går desto mer försvinner den negativa sidan inom mig.
Skriver detta mest för att jag tror att dessa känslor är mer vanliga och kanske kan återkomma oftare om man inte planerat graviditeten så länge som vi gjorde, och att alla ska veta att det är NORMALT. ♥
