Det blir mycket Elvie här i bloggen och inte så mycket annat. Nu är Kim iväg men kommer snart hem så jag skulle vilja passa på att skriva några tankar om min andra största kärlek här i livet. Nämligen Kim.
Om 4 dagar är det exakt två år sedan vi stod inne på Rusta bland soffkuddarna och frågade chans på varann. Då hade jag praktiskt taget redan flyttat in men fråga chans måste man ju göra, det har väl alla lärt sig? 😉
Vi har redan hunnit mer än vad man annars kanske gör under flera år. Vi har förlovat oss, renoverar vårt hus, har rest utomlands tre gånger, bott på hotell i sveriges alla hörn och gjort diverse roadtrips. Sist men inte minst har vi världens finaste dotter ihop. När jag träffade honom kände jag första gången vi träffades ensamma att ”this is it!”. Helt naturligt kröp jag ner bredvid honom i soffan och kollade på film som att jag känt honom hur länge som helst. Ungkarl som han var fick jag coca cola ur plastmuggar och fick ha hans tjocktröja som filt. Han hade frågat min syster vad jag gillade för snacks och hade köpt mina favoritchips.
Vi har varit ytligt bekanta sen jag var 15 år men tiden har väl inte varit inne förrän nu. Det känns som att ödet förde oss ihop nu hur klyschigt det än må låta.
Vi har haft en del bråk och drar inte alltid jämnt, men vår regel är att hur arga vi än är på varann så ska vi aldrig göra slut, ens för stunden, inte ens säga så för att man är arg, eller ens komma på tanken. Hur dåligt vi än har det just då ska vi alltid kämpa för att lösa problemen och alltid kommunicera med varandra. För inget förhållande är dans på rosor varje dag i alla år. Ringen på fingret är ett löfte man ska hålla även om det blir jobbigt.
Jag älskar Kim för att han är så omtänksam och kärleksfull. För att han säger vad han tycker och vågar vara sig själv. Han kan gråta framför mig om han är glad eller ledsen likaväl som han kan dansa fånigt och göra bort sig. Vi har ganska lika intressen och gillar mycket lika saker. Sen att jag tycker att han är snygg och sexig är självklart också ett plus 😉 Han vågar visa vad han tycker om mig och gillar att överraska mig. Han vill alltid sin familj det bästa och det värdesätter jag högt.
I två år har vi varit ett par och minst 70 år till kan man ju hoppas på! 😉 ♥
Det känns som att vi måste göra någon slags romeo och julia avslut på den här sagan sen för jag kommer aldrig kunna leva utan honom!
Ja tänk vad tiden bara flyger förbi när man har roligt!<3
Om en månad är det liksom tre år sedan som jag och Jonny började prata med varandra!
Vi inte riktigt är lika snabba som ni med allt 😉 (det är ju såklart olika i alla förhållanden, och det är ju så vi vill ha det ;)) men i år är det i alla fall vår tur (hoppas jag) att flytta till radhus :)))
Det är även en bra regel 🙂 Vi har en regel att vi aldrig ska gå och lägga oss sura. och är den andre jättetrött (och inte orkar diskutera) så har vi sagt att vi, i minsta fall, i alla fall måste pussa varandra godnatt 🙂