Det är mycket som förändras när man blir gravid. Man får en spretans ny kropp, man känner sig stundvis personlighetsförändrad, man blir trött och får åkommor, man kan inte dricka eller röka och man måste ställa om sitt liv inför en helt ny framtid på 9 månader. Att vara gravid jämförs med en livskris av studier.
Man börjar redan med det lilla livet i magen prioritera om städning, matlagning, pengar, sparande, och vad som är viktigt och oviktigt. Hur omogen man än må vara så blir man väldigt förändrad och vuxen av att vara gravid. Man kan inte vara mamma innan man blivit gravid. Det är något man växer in i och BLIR. Visst, man kan ha bra boende, ekonomi osv, men det rätta tänket får man inte förrän bebisen växer i magen.
Sen får man aldrig glömma att man inte bara kommer vara en mamma och en pappa. Man kommer vara ett kärlekspar fortfarande som behöver vårdas, man kommer vara individer med vänner som behöver vårdas och man kommer behöva få vara ”ungdom” någon gång ibland om än mycket mer sällan.
Något man verkligen märker när man blir är gravid är vilka som är ens riktiga vänner. Det finns dom som vill träffas även fast man blivit gravid och det finns dom som man inte är lika intressant för längre. Det är såna som inte helst bjuder en på fest om man kör bil hem, eller som tycker att man är konstig om man tar alkoholfritt på krogen (inte för att det brukade hända haha, men ni fattar). När man blir gravid blir man tydligen socialt handikappad. Kan man inte supa skallen i bitar och kräla fram på gatorna om nätterna så blir man utbytt.
Det får man ha klart för sig när man blir gravid och inte lägga så stor vikt på. Man blir helt enkelt inte medbjuden av vissa längre. Sen vet mina närmaste vänner om att jag är trött mycket och tycker det är jobbigt att umgås med fulla människor men man vill väl gärna bli bjuden och kanske åka hem klockan 12? Man får helt enkelt vänja sig vid att bli utbytt och det gör mig ingenting för ingen av dem jag ser som mina närmaste vänner har betett sig som ovan. ♥
Jag funderade igår på att jag snart har passerat vecka 25. (är i vecka 23 på onsdag). Då går jag in i sjunde månaden och har varit gravid i exakt ett halvår. Det är mindre än vi försökte bli gravida och det känns som att jag varit gravid i en halv evighet. samtidigt som jag inte fattar att JAG snart är gravid i SJUNDE MÅNADEN? sjukt!!
Man oroar sig en hel del när man är gravid. Man oroar sig över allt. Nästan vad man än gör frågar någon skyddsängel i huvudet ”får man göra det när man är gravid”? I helgen åkte vi båt och det slog i vattnet jättehårt på vågorna och jag blev rädd som vanligt. Jag har haft sammandragningar för första gången i helgen och dessutom 5 gånger. Det gör så ont att man inte kan stå rakt eller ligga still i sängen. (Kan man avboka förlossningen?) Drömde inatt att jag födde i vecka 28. En kille kom det först och såg riktigt vanskapt ut. Sen kom det ut en flicka som dog. Drömmen var så verklig att jag till och med minns hur det kändes när moderkakan kom ut. Och hur besviken jag var att jag fött för tidigt och att barnet som överlevde var skadat och sjukt.
Usch det var så hemskt.
Vår lilla flicka kommer att vara huvudpersonen i våra liv snart och jag känner redan att det här livet jag lever nu är det bästa som någonsin har hänt mig. ♥
