Alltså jag BÄVAR verkligen efter dagen då jag ska berätta för jobbet att jag är gravid. Visst att jag inte egentligen bryr mig om vad dom tycker men jag vet att jag kommer bli ledsen om dom reagerar ”fel” eller kommer med sina ”vuxen-snack” om jag berättar det. Känns som medelåldern här är 100 år och alla ser mig som typ deras barnbarn.
Gick nyss i korridoren med väskan på armen och tänkte sminka mig lite till lunchen jag ska på strax. Då powerwalkar en kollega ikapp mig och säger ”hur är det Emelie?”
jag: joo det är bra, jag ska på långlunch strax.
Hon: du är inte på smällen va??
Hon: du är inte på smällen va??
jag: va?
Hon: du inte är inte på smällen va? *lägger handen på min axel*
Hon: du inte är inte på smällen va? *lägger handen på min axel*
jag: nää vadårå? (Sämst på att ljuga)
Hon: Tänkte väl, jag tycker ni är alldeles för unga, men såg att du skrivit om ”pappa” på facebook.
Jag: jaa men det är ju våra djur….. *högröd och rusar vidare*
Alltså allvarligt talat?? Borde aldrig lagt till henne på fejjan då jag undvikit jobbet på facebook i 2,5 år, men var så sugen på att se hennes Bali-bilder. Hade lagt upp en bild på mig och skrållan och skrivit att vi väntar på pappa.
Nu är jag verkligen taggad på att berätta för jobbet här om några veckor. Tänker nog berätta för chefen i slutet av maj + pappa och annsofie sen får resten av jobbet liksom gissa sig fram eller nåt. Tänker inte berätta det på nåt jävla möte eller nånting. Det får komma av sig själv har jag bestämt nu. Tills dess tänker jag använda mitt röda ansikte och bara LJUUUUGA!
